Tomtemors sagostund

1:a Advent – Tomtens första ljus Det var en gång en liten flicka som hette Alma. Hon bodde i ett litet rött hus mitt i den snöiga skogen. På första advent tände mamma det första ljuset i adventsljusstaken. Alma tittade på den lilla lågan. Den glödde mjukt och varmt. Plötsligt hörde hon ett svagt kling-klang utanför. Hon tittade ut genom fönstret. Där stod Jultomten i snön. Hans lykta lyste nästan inte alls. – Åh nej, sa Tomten tyst. Min första magiska ljusflamma har slocknat. Utan den kan inte renarna hitta hem till verkstaden i mörkret. Alma tog på sig sina varma vantar. – Jag hjälper dig, viskade hon. De gick ut i den mörka skogen. Träden stod tysta och höga. Snön gnistrade svagt. Plötsligt kom en liten ekorre hoppande. – Jag såg en ljusglimt vid den stora stenen! sa ekorren. De följde ekorren. Vid stenen satt en vänlig uggla. – Hooo… Den magiska lågan gömmer sig i granens hjärta, sa ugglan. Alma och Tomten gick fram till den största granen. Alma lade sin hand på stammen. Då började något glöda inne i trädet. En liten gyllene låga flög ut och satte sig i Tomtens lykta. Nu lyste lyktan starkt och varmt. Renarna stampade glatt. Tomten log. – Tack, lilla Alma. Nu kan vi börja julförberedelserna. Han gav henne en liten silverklocka. – Den ringer när det första ljuset behövs. Sedan for Tomten iväg med sin lykta. Alma gick in och tittade på adventsljuset. Det brann ännu finare nu. Hon somnade med ett leende. Och utanför snöade det mjukt. God jul.

Tomtens saknade klockor Det var en gång en liten flicka som hette Alma. Hon bodde i ett litet rött hus mitt i den snöiga skogen. På andra advent tände de två ljus i ljusstaken. Alma lyssnade. Det var så tyst. Plötsligt hörde hon ett svagt pling… och sedan tystnad. Hon öppnade dörren. Där stod Jultomten och såg bekymrad ut. – Mina magiska klockor har ramlat av släden, sa han. Utan dem kan inte renarna höra varandra i dimman. Alma nickade. – Då letar vi tillsammans. De gick in i skogen där dimman låg tjock. Snön var mjuk under fötterna. En stor älg kom fram. – Jag hörde klingande ljud vid den frusna sjön, sa älgen. De följde älgen till sjön. Isen glänste. Men klockorna var inte där. Då kom tre små harar hoppande. – Vi såg något glittra i snödrivan! Alma grävde försiktigt. Där låg de fyra små silverklockorna. Hon skakade på dem. Kling-klang… kling-klang… Tomten hängde upp dem på släden igen. Nu lät det vackert. – Tack, lilla Alma, sa Tomten. Nu kan renarna alltid hitta varandra. Han gav henne en liten snövit fjäder. – Den här minns dig när vinden blåser. Sedan for Tomten iväg med klingande klockor. Alma gick in och tittade på de två ljusen. De brann lugnt och fint. Hon somnade lycklig. Och utanför dansade snöflingorna. God jul.

3:e Advent – Lucias ljusäventyr Det var en gång en liten flicka som hette Alma. Hon bodde i ett litet rött hus mitt i den snöiga skogen. På tredje advent var det också Lucia. Alma hade satt på sig en vit klänning och en krona med ljus. Hon gick försiktigt ut i den mörka morgonen. Plötsligt såg hon något ljust mellan träden. Det var Lucia själv! Hon bar en krona med riktiga ljus och hade en lång vit klänning. – God morgon, Alma, sa Lucia mjukt. I natt har mörkret blivit för tungt. Tomten kan inte hitta vägen till sina renar. Just då kom Tomten gående genom snön. Hans lykta lyste svagt. – Vi behöver mer ljus, sa han. Lucia log. – Då går vi tillsammans. Alma, Lucia och Tomten gick in i den djupaste skogen. Det var nästan helt mörkt. Men Lucias ljus lyste vägen. De mötte en vänlig räv. – Följ den vita stigen, viskade räven. På stigen låg små snödroppar som började lysa när Lucia gick förbi. Snart såg de renarna. De stod tysta och väntade i mörkret. Lucia höjde sin krona. Alla ljusen blev starkare. Tomtens lykta flammade upp. Och renarna stampade glatt igen. – Nu kan vi se, sa Tomten. Tack, Lucia. Tack, Alma. Lucia gav Alma en liten ljusslinga. – Den här lyser när det är som mörkast. Sedan gick Lucia vidare med sitt ljus. Tomten for iväg med renarna. Alma gick hem. Hon tände det tredje adventsljuset. Det brann klart och vackert. Hon somnade med ljusslingan i handen. Och utanför lyste skogen mjukt i snön. God jul.

4e Advent Tomtens magiska stjärnäventyr Det var en gång en liten flicka som hette Alma. Hon bodde i ett litet rött hus mitt i den snöiga skogen. På julafton tittade Alma ut genom fönstret. Snön föll mjukt och tyst. Alla ljusen i huset glödde varmt. Plötsligt hörde hon ett konstigt ljud. Kling-klang… kling-klang… Och så – bump! Utanför i trädgården stod en stor röd släde. Och där satt… Jultomten själv! Hans skägg var vitt som snö och hans ögon glittrade. Men Tomten såg lite orolig ut. – Åh nej, sa han. Min magiska stjärna har fallit av! Utan den kan inte renarna hitta vägen över himlen. Alma öppnade dörren och gick försiktigt ut. – Jag kan hjälpa dig, viskade hon. Tomten log. – Då måste vi ge oss ut i den magiska skogen, lilla Alma. De gick hand i hand in bland de höga granarna. Snön knarrade under fötterna. Mellan träden lyste små gyllene ljus. Plötsligt hörde de ett prassel. En stor, fluffig räv kom fram. – Vart ska ni? frågade räven. – Vi letar efter Tomtens magiska stjärna, sa Alma. Räven viftade på svansen. – Jag såg något glittra vid den frusna bäcken! De följde räven till en isig bäck. Där var det halt och blankt. Alma blev lite rädd. Men då kom tre små harar hoppande. – Vi hjälper er! sa hararna. De lade sina mjuka kroppar som en bro över isen. Tomten och Alma kunde gå över tryggt. På andra sidan bäcken blev skogen ännu magiskare. Träden glittrade av frost och små stjärnor hängde i grenarna. Högst uppe i en gammal ek satt en klok uggla. – Huuu… sa ugglan. – Jag vet var er stjärna är. Ugglan pekade med vingen mot en liten glänta. Där, mitt i snön, låg den magiska stjärnan och lyste guldgult. Alma plockade upp den försiktigt. Den var varm i hennes händer. Hon gav den till Tomten. – Tack, lilla Alma, sa Tomten. Nu kan vi flyga igen. De gick tillbaka till släden. Renarna stampade ivrigt med hovarna. Tomten satte stjärnan på plats. Den började lysa starkare och starkare. – Vill du följa med en liten bit? frågade Tomten. Alma nickade. Hon klättrade upp i släden. Och så… hupp! Upp i luften flög de! Över skogen, över taken, över de glittrande snöfälten. Alma såg hur Tomten släppte ner paket genom skorstenarna. Alla barn fick sina julklappar. När de kom tillbaka till Almas hus landade släden mjukt. Tomten gav Alma en liten gyllene klocka. – Den här klingar när du behöver magi, sa han. Sedan vinkade Tomten, och renarna drog iväg upp mot stjärnhimlen. Kling-klang… kling-klang… Alma gick in i det varma huset. Hon lade sig i sin säng med den lilla klockan i handen. Snart somnade hon med ett leende. Och på morgonen… fanns det ett stort paket under granen. Med en lapp som det stod: ”Till den modigaste hjälparen av alla. God jul från Tomten.” Och så levde Alma lycklig i många, många jular.God jul.